“Jag blev anmäld till min första tävling som elitaktiv av min tränare, utan att han frågade mig eller mina föräldrar. Tävlingen var i ett land som UD avrådde resor till och jag var anmäld i en viktklass jag själv inte hade godkänt. Viktklassen var 8 kilo lägre än den viktklass jag själv anmält mig till året innan, och 13 kilo lägre än jag vägt året dessförinnan (en vikt som med min längd är normalvikt).  
 

I min tilltagande ätstörning hade jag bantat ner mig så att jag låg bara drygt tre kilo över denna viktklass, eller strax över den högre viktklassen. Min tränare frågade inte mig vilken klass jag helst ville tävla i. Han reagerade inte heller på den hastiga viktnedgången hos en 15–16 åring. Jag uppfattade snarare att han var positiv till detta. En vikt och ett BMI som en läkare senare utdömde som alldeles för lågt för mig.”

(Berättelse från 2010-talet av en tjej/kvinna)

“På ett morgonmöte med domare innan tävling (jag var ny, ung c-domare då). Huvuddomaren går igenom information inför dagen. Jag ger en neutral kommentar och får höra från en äldre, högre rankad, manlig domare:
"Du är kvinna, tig!"
Ingen annan sa till honom. ”

(Berättelse från 2000-talet av en tjej/kvinna)

“Jag var 15 år när jag var iväg på en tävling. Jag fick gå fler matcher än jag var van vid och efter tredje matchen frågade jag läkaren om det fanns något att göra åt mina krampande vader. Han bad mig följa med bakom läktaren och ta av mig byxorna.

Där började han massera vaderna. Ganska så snart letade sig händerna upp mot insida lår nära underlivet. Jag bad läkaren masser vaderna istället, där jag hade ont.

Han gick tillbaka till vaderna men snart var han uppe på låren igen. Jag sa till igen och när han vandrade uppåt för tredje gången sa jag att det kändes mycket bättre och tackade för massagen. Jag bad aldrig den läkaren om hjälp igen."

(Berättelse från 1990-talet av tjej/kvinna)  

“På ett landslagsläger visade en av killarna en video av en tjej, som han träffat på vägen till lägret, som han filmat uppifrån medan hon sög av honom. Hon hade inget med taekwondon att göra. Han visade filmen för alla ledarna.

Alla skrattade och skämtade om filmen och händelsen under hela lägret. Han hyllades och det kändes som hans beteende uppmuntrades av ledarna. Det kändes helt fel. Ingen frågade om tjejen visste att han hade filmat henne? Ingen av ledarna ifrågasatte att visa privata sexfilmer på ett läger. Många av tjejerna på lägret tyckte det var obehagligt. Ingen av ledarna tycktes förstå att det sänder galna signaler till hela gruppen. Allt kändes pinsamt!"

(Berättelse från 2010-talet av kille/man)  

“Under en period hade tränaren med sig en käpp inklädd i ett tunt lager skumgummi. Han använde käppen för att markera när vi tappade blockeringar.  
 
Det var dock inte alltid särskilt försiktiga markeringar och jag minns särskilt när han slog till en av killarna ordentligt i ansiktet under en träning, smällen hördes klart och tydligt i hela träningssalen.  
 
Att det var fel var det ingen tvekan om. Men jag var för rädd för att göra något och säga ifrån.  

(Berättelse från 2010-talet av en tjej/kvinna) 

“Vår tränare använde ofta fysiskt våld som en bestraffning. Han hotade ofta om att slå eller lavetta oss om vi inte skärpte oss. Jag minns en träning när jag och en annan skojade runt under passet och hade dålig koncentration. Han har sagt till oss en gång tidigare men han ansåg fortfarande att vi inte var tillräckligt fokuserade. Då gick han argt fram till oss och lavetta oss båda rakt i ansiktet. "

(Berättelse från 2020-talet av en tjej/kvinna)